Det sista beskedet

Idag gjorde jag inget speciellt. Det skulle vara ett möte angående våra uppsatser på institutionen av nordiskaspråk. Jag började läsa och läsa.

På kvällen gick jag ut för att promenera lite gran. Klockan var halv nio. Jag skickade en SMS till , Chetan, min klasskamrat. Han ringde mig strax och sa att han har ringt Anita och frågade resultaten. Hans uppsats var godkänd och det var möjligen för honom att studera i Sverige. Jag fick Anitas telefonnummer åt honom och ringde.
-Skarlström***
- Hej! Jag skulle vilja prata med Anita.
-Jo. Det är jag.
Osch! Det var svårt att känna igen henne.
- Hej Anita! Det är Babak. Hur är det?
- Det är bra tack!
- Ja skulle fråga angående min uppsats.
- Din uppsats var inte så bra. Det fanns inte så många fel men det var så enkel. Det var inte på samma nivå...
- Du menar att det har blivit underkänt?
- Ja! tyvärr!
Osch! Det var hemskt! Jag försökte min bäst för att skriva enkelt. Jag trodde att det måste vara bättre att skriva en enkel uppsats utan fel men det har blivit underkänt.
- Du måste öva lite mer.
Jag kunde inte tro att min uppsats har blivit underkänd därför att det bara var helt enkelt.