Trött, ledsen och hopplös

Klockan är kvart i ett på natten och jag känner mig ledsen och besviken. Jag hade ett slut prov i fredas men det var svårt. Provet var samma som TISUS, det vill säga test i svenska för universitets studenter. Jag har planerat för provet för 2 veckor sedan och jag har läst för mycket. Jag repeterade nästan allting som jag har studerat och jag var nästan redo för provet.
Provet äggde rum den 2:a juni på ett nytt byggnad som hete "sol",det vill säga språk och literatur avdelning av Lunds universitet. Det fanns nästan 30 andra studenter som hade det samma provet. Provet bestod av två delar, snabbläsning och uppsats. Snabbläsningen tog 75 minutter och uppsatsen tog två och en half timme. Efter den sista delen träffade jag min lärare. När jag skulle lämna in mit papper frågade:
- Det är svårt att man vänta till måndag för att veta reslutaten!
- Du klarade inte ! ... Tyvärr!
Först förstod jag inte vad menade hon. Efter några sekunder uppfattade jag.
Osch! Va? ... klarade inte?Fan! Jag kunde inte klara provet. Jag har blivit underkänd. Jag kunde inte tro på det. Jag blev chockad. Efter några sekunder träffade jag Chetan. Han var min arbetskamrat på kursen. Han var mycket glad. Han sa att han klarade provet. Bra gjort! Jag gratulerade honom och han frågade mig om min resultat. Jag var både trött och besviken. Efter det att jag beskrev om min resultat rekomanderade han att jag pratar med läraren. Jag pratade med Anita trots att det inte kunde ändra något.
Imoron ska vi träffa Anita igen och vi ska prata om tentan. Jag vet inte att vad jag ska göra. Det är lite komplecerad. Jag försöker att inte tänka på det. Jag vill vänta lite för att må lite bättre. Det är själv klart att sedan kan jag bestämma bättre...